Spelkortsmysteriet

Författare: Jostein Gaarder

Illustratör: Hilde Kramer

Originalspråk: norska

Översättare: Mona Eriksson

Förlag: R&S

År: 1992

Sidor: 356
Typ av bok: kapitelbok uHce

Hans Thomas åker på bilsemester med sin smått alkoholiserade far för att försöka hitta mamman som lämnade dem för att leva livet som modell i Grekland. På vägen ner träffar de en mystisk dvärg och Hans Thomas kommer över en mycket liten bok som berättar en helt fantastisk historia som på något sätt verkar vara ihopkopplad med hans egna verklighet.

Jag minns att jag älskade denna när jag läste den någon gång på högstadiet. Nu är jag inte längre lika imponerad. Karaktärerna är rätt platta och historien är rätt rörig, men jag gillar den filosofiska ansatsen och spelkortsmatten. Vi läste den i bokcirkeln och hade rätt skilda meningar angående vad vi tyckte om de två paralellhistorierna, men vi enades om att detta helt klart var ett första steg mot Sofies värld. Hade den boken sett ut som den nu gör om inte Gaarder först hade skrivit denna?

Boken fanns som klassuppsättning på skolan när jag började och den kommer nog att ryka nu. Känns för svår för en sexa, speciellt för en helklass. Behåller eventuellt några för gruppläsning.



Andras tankar om boken:
Bokblomma
Matildas läshörna
Tvillingarnas bokcafé

Gusten Grodslukare

Författare och illustratör: Ole Lund Kirkegaard

Originalspråk: danska

Översättare: britt G. Hallqvist

Förlag: Tiden och snart i nytryck hos BW

År: 1969

Sidor: 86
Typ av bok: kapitelbok (Hcf)

"Det är inte alltid roligt att vara liten.", konstaterar berättarjaget i Gusten Grodslukare, speciellt när man råkar bo på samma plats som den livsfarlige busen Gusten som gör livet surt för en. Vart man än gömmer sig så hittar Gusten en, men han är samtidigt rätt rolig att retas med...

Gusten Grodslukare är ju en riktig klassiker och jag vet inte om jag har läst den innan eller ej. I så fall var det bra länge sedan. Jag minns att Gummi-Tarzan var högläsningsbok någon gång på mellanstadiet och kanske Gusten hängde med där på ett hörn? Jag minns att jag inte var så förtjust i Gummi-Tarzan och jag är nog inte riktigt rätt målgrupp för Gusten heller och, om möjligt, ännu mindre idag. Jag kan dock förstå att många blir helt nostalgiska bara man säger Kirkegaard och att många tycker att berättelserna är roliga, även om det, som sagt, inte riktigt är min typ av humor. Lite intressant är det ju dessutom att fundera på om den hade gets ut om den skrevs idag med tanke på öldrickandet, rökandet, den lättklädd damen och våldet. Inget jag tror skadar barn att läsa, men den svenska barnbokscensuren tycker nog annorlunda. Skönt att BW går emot strömmen och ger ut boken i nytryck nu i augusti! Ska bli spännande att se om även fler av Ole Lund Kirkegaards böcker kommer så småningom.

Ett hus utan speglar

Författare: Mårten Sandén

Illustratör: Moa Schulman

Förlag: R&S

År: 2012

Sidor: 155

Typ av bok: kapitelbok (Hcg)

Den före detta skådespelerskan Henrietta ligger för döden och arvingarna är där för att ta hand om henne under hennes sista tid i livet. Det är dock bara Thomasines pappa som verkar bry sig på riktigt, de andra vuxna funderar mest på arvet och hur de ska bli av med huset.

Henriettas hus är gammalt och ganska speciellt med mängder av rum som det passar utmärkt att leka kurragömma i. Det finns inte så mycket annat än det att roa sig med i huset för barnen. Under en kurragömmalek händer dock något märkligt. Den alltid så tysta lilla Signe, som knappt pratar, säger sig ha träffat en flicka i ett av rummens garderober och efter det mötet är Signe en helt annan människa. Snart blir Thomasine invigd i hur man kan resa genom tid och rum utan att lämna huset.



Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om denna bok. Jag tyckte mycket om den kusliga stämningen och att det var spännande fast handlingen var ganska långsam. Det som störde mig i min läsning var nog att jag inte kunde greppa vad det var för typ av bok. Det var kuslig stämning som i en spökhistoria, men det kom inte riktigt några spöken och samtidigt var den för drömlik och övernaturlig för att vara en vanlig vardagsberättelse. Det ska bli intressant att höra vad några av eleverna tycker om boken. Är den för konstig och för långsam? Jag tyckte att det var lite knepigt att hålla reda på alla släktskap och lite konstiga namn. Boken har, hur som, ett viktigt tema och är helt klart en bok att diskutera och som säkert kommer att finnas kvar hos läsaren efteråt, oavsett om man vill eller inte.



Andras tankar om boken:
Barnboksprat
DN
Drömbiblan
Ge mig boken!

Ellen, Sorken och hemligheten

Författare: Maria Frensborg

Illustratör: Tomas Nilsson

Förlag: BC

År: 2012

Sidor: 122

Serie: första boken om Ellen och Sorken
Typ av bok: Kapitelbok (Hcf)

Ellen och Sorken är två tjejer med huvudena fulla av idéer och tankar. Bortsett från A-brunnar, cigaretter och att bada med skolan så hatar Ellen tanken på att bli vuxen. Det verkar vara hur dödens trist som helst! Hon och Sorken har därför bildat Krumelurklubben där de klurar på hur man kan förbli barn så länge som möjligt.

När Ellen tvingas med på tråkig vuxenfest ser hon till att Sorken får följa med och under jackorna tar de på kaninskelettkläderna fast de vet att det inte kommer uppskattas av Ellens föräldrar... Det blir en minnesvärd fest där de träffar på Ellens märkliga släkting Nelle som avslöjar att hon har en stor, stor hemlighet som hon tänker avslöja för tjejerna.

Detta var en lagom tokrolig berättelse med en hel del spänning och en hel del att klura på. Tror absolut att den skulle fungera bra som högläsningsbok på lågstadiet. Gillar att Ellen och Sorken vill fortsätta vara barn som möjligt och Nelle är en riktigt cool tant! Misstänker att jag eventuellt kommer att vara lite lik henne när jag blir sjuttio... Jag hoppas det i alla fall.

Det är uppenbarligen redan en tvåa på gång där Ellen och Sorken får ta till spionkunskaperna. Gillar.

Andras tankar om boken:
Barnboksprat

Den sämsta får du gratis

Författare och illustratör: Henrik Lange

Förlag: Kartago

År: 2011

Sidor: 197

Typ av bok: serie

Henrik Lange har tidigare sammanfattat klassiker i fyra serierutor i böckerna 80 romaner för dig som har bråttom samt 96 romaner för dig som fortfarande har bråttom. Båda tyckte jag hemskt mycket om och hade därför höga förväntningar på Den sämsta får du gratis, som skulle driva med bokvärlden. Och visst, en och annan ruta är rätt underhållande men det går inte så pass långt att jag knappt börjar le och än mindre skratta. Kanske är jag inte tillräckligt inne i bokbranschen för att förstå humorn när jag "bara" jobbar som skolbibliotekarie? Snabbläst var den hur som. Over and out.

Andras tankar om boken:
Bild & bubbla

Dyngkåt och hur helig som helst

Författare: Mia Skäringer

Förlag: Månpocket

År: 2009

Sidor: 169
Typ av bok: självbiografi?, krönikor, blogginlägg
Provläs

Mia Skäringer behöver väl knappast någon presentation, så det hoppar jag över. Och kanske är det även vida känt vad boken innehåller? Det känns som om "alla" läste den ett tag. Lite efter, som jag ofta är vad gäller läsning, var det nu dags för mig att läsa ett gäng kröikor från tidningen Mama och ett urval av hennes blogginlägg.

Detta var verkligen en perfekt bussläsningsbok med korta kapitel och texter som det inte gjorde något om det tog ett tag emellan läsningarna. När jag bara hade vant mig vid att läsa en bok med ordet Dyngkåt på, så gick det finfin. Tror ändå inte direkt det är någon som kollar.

Många av texterna gillade jag och kände igen mig i. Hade jag haft barn hade nog igenkänningsfaktorn varit ännu högre. Boken fick mig att bli nyfiken på Mia Skäringer och vi får väl se om jag tar tag i att läsa även hennes senaste alster. Det enda lite trista var att mycket återupprepades i både krönikorna och bloggen.



Andras tankar om boken:
Bokhora
Expressen

Laser ninja

Författare och illustratör: Julien Neel

Originalspråk: franska

Översättare: Lotta Riad

Förlag: Wibom

År: 2011

Sidor: 48

Serie: femte boken om Lou
Typ av bok: serie

Det bär mig emot att särskriva rubriken, men heter den Laser ninja, så gör den. Ack och ve.

I början av boken brinner Lous lägenhet ner och samtidigt som hon och hennes mamma med sambo står och tittar på lågorna har hennes mamma den goda tajmingen att berätta att Lou ska bli storasyster! Boken följer sedan Lous liv fram till födseln. Genom en gammal dagbok får hon veta en hel del om sin mammas liv när hon väntade Lou, och det visar sig att en del av historien kommer att upprepas.

Jag gillar Lou-böckerna, men precis som jag har skrivit innan tycker jag inte riktigt att de passar för den målgrupp som verkar vara mest sugna på att läsa dem. Denna delen tycker jag dessutom är lite tråkigare än de tidigare då det mest är återblickar från Lous mammas liv.


Andras tankar om boken:
Bild & bubbla
Serienytt
Shazam